Hej där hemma (och hej Australien), god fortsättning på er!

Vi tröttnade ganska snabbt på Kutas hysteriska försäljare, strandraggare och svettiga festnätter och flydde till lugnet i bergen norrut.

Ubud är hippt, ekologiskt och urbant (eller ja, kanske inte jätteurbant ändå) - ett skönt konstnärsflummigt litet ställe där västerländska yogainstruktörer trängs med lokala artister och mopeduthyrande locals. Vi har varit här sedan dagen innan julafton, då vi gjorde en dagsutflykt som slutade med att vi tog in på ett homestay här.

På julafton gav vi, fast beslutna att inte deppa ner oss på grund av avsaknaden av snö, familjer, katter och pojkvänner, oss själva en julklapp: tre timmars spabehandling. Kanske den mest värda julklappen någonsin. Sedan åt vi indonesisk gatumat och drack kaffe - riktigt kaffe - på ett kafé där de vid bordet bredvid spelade franska jullåtar och påminde oss om det vi nästan glömt bort: julen.

Igår vaknade vi och bestämde oss för att det var en sån dag när man mest måste ligga i sängen och läsa böcker, så det gjorde vi, och kompenserade det hela genom att hyra cyklar, åka vilse, och plötsligt få fem timmars benträning idag istället.

Imorgon åker vi till Gili Trawangan, känt som Indonesiens paradisöar. Dessvärre finns där princip inget internet någonstans på hela ön (inte för att ön är speciellt stor), men om vi skulle hitta ett wifi kanske vi slänger in ett inlägg någon gång. Annars: ha det bra så hörs vi 2013!

Vi kom fram till Bali i förrgår och har sedan dess hunnit köpa två indonesiska simkort var eftersom det första vi köpte gick ut i november, gått runt praktiskt taget hela stan när vi egentligen bara hade kunnat följa stranden ett par kilometer, ätit sjukronors nasi goreng, druckit blaskig lokal öl och prutat på varsitt par flipflops. Sånt man ska göra på Bali, med andra ord.

Hanna fick sitt visakort svalt i en glupsk indonesisk uttagsautomat (det är här vi tackar oss själva för att vi var begåvade nog att ta med två bankkort) och sedan sprang vi rakt in i världens mysigaste homestay där vi nu planerar att stanna tills julafton.

Om Brisbane-luften kändes som en öppnad varmluftsugn, är värmen på Bali precis tvärtemot. Det är tungt, fuktigt och klibbigt och en allt vanligare kommentar när vi råkat överanvända ac:n är "jag fryser lite, går ut och sätter mig en stund". Så vill man alltid ha det.

Det är ungefär det vi har ifrån Bali just nu, tänkte gå ut och samla ner bloggmaterial snart.

Och just det. At last: We forgot to write this when we were in Australia, but when we say that we are going to miss Brisbane, we mean not only the city itself but of course all the wonderful, kind and fun people we met. So, to the Whitelaws, Erin, Whitey, Chrissy, and everyone else involved in making our stay in Brisbane the awesome experience that it was - thank you! We'll miss you. Stay in touch.

Imorgon lamnar vi Australien och lyxlivet i familjen Whitelaws poolhus. De tre underbara veckor vi haft har har kantats av koalaklappning, kangurutittande, coladrickande, kontorsfestande, bushvandring, blodiglar och enorma mangder schack. 

Vi har aven hunnit med strandhang, bathang och en valdigt massa sanghang i ett desperat forsok att fly hettan. 

Vi har forfestat, mellanfestat och efterfestat pa allt fran hipsterhak och pianobarer till valansade grasmattor och mindre eftersedda studentkok. 

Det ar svart att sammafatta vara veckor har, men vi kan iallfall fosoka med utlovad bildbomb fran Karins kamera och mobil da Hannas kamera lider av sviterna efter en valdsam battur da Karin aven tappade sina enda par sandaler i vattnet. 

Lone Pine Koala Sanctuary     Familjen Whilelaws nya gigantiska hus i regnskogen- dom har ett vattenfall pa bakgardenSunshine Coast     Vandringen som sa borjade sa bra...   ...Och fortsatte sa fint...   

...Men som slutade i tropiskt skyfall och blodiglar.  

Ett naturligt valv i nagon avlagsen nationalpark   

We're on a boat! En bat full med ol, bra musik och trevliga manniskor  Jattesmexiga stingersuits till snorklingen. Om ni undrar varfor Hannas ar bla sa beror det pa att hennes var for 11-aringar. Den ser fortfarande lite stor ut i armarna..

     Varldens finaste strand White Haven. Passade pa att rulla oss i sanden da den till 98 procent bestar av silikon och ar kand for sina valgorande egenskaper.   Skipper-Nick och Whitey, som tva sekunder senare tappade sin hatt och da reagerade fornuftigt och iskallt genom att slanga i kajaken efter den. Vad han forsokte uppna med det ar for oss fortfarade ett mysterium.  Denna bild far avsluta for denna gangen. nasta gang vi hors ar vi i Bali. 

Hej Sverige, och ursäkta den rådande icke-uppdateringen här. Så många pooler att hänga vid, så många roliga barer att gå till - så lite tid (och dessutom: så extremt käftig internetuppkoppling).

Efter att ha lyckats pricka in ankomst till Brisbane den varmaste decemberdagen på ungefär tio år har vi hunnit klappa koalor, kolla kängurur, gå på stans sämsta och bästa pubar, bränt oss (eller ah, en av oss har. Hon vill vara anonym men vi kan kalla henne "Hanna". Obs mamma flippa inte ut nu), simmat kanske en miljard längder i poolen, fönstershoppat oss igenom Queen Street samt bevittnat dubbla barslagsmål (rykten här i stan säger att Karin är delvis skyldig till ett av dem, något hon själv dementerar - "jag vet inte hur det hände, jag dansade ju bara"). Vi har förfestat på kontor, åkt jaguar och hängt på stranden i det närliggande sunshine coast. Kort och gott: vi har haft det jäkligt gött.

För tillfället befinner vi oss i den förtjusande Brisbane-förorten Morningside, i familjen Whitelaws poolhus, parkerade någonstans mellan poolen och kylskåpet efter en tredagarsperiod av sova-äta-dricka öl-sova.

Vi blir duktigt bortskämda och får allt ifrån mat och taxikort till flygbiljetter, poolhus och tvådagars båtresor av vår lite för snälla australiensiska värdfamilj. För er som inte känner till historien om hur vi hamnade här så kan man göra en lång historia kort genom att säga att... ja, någon kände någon. Som kände någon.

Idag har vi en lat dag. Det enda som egentligen är schemalagt är förtäring av körsbär och cola light - två produkter som förövrigt utgör grunden till vår diet när det egentligen tycks vara lite för varmt för att äta något över huvud taget (dessutom är australienarnas idé om bra mat vitt bröd, gröt helt utan tuggmotstånd och fiberberikade chips, dvs saker man helst undviker så länge man inte är direkt svälthotad).

Nästa vecka åker vi norrut på en sponsrad tur till barriärrevet och Hamilton Island (googla för all del gärna detta nu och känn hur ni sakta förgås av avundsjuka där hemma i snön) för snorkling, båtliv och maniskt fotograferande. Pepp.

Nu ska vi fortsätta göra så lite som möjligt, men vi lovar att återkomma inom en snar framtid för lite ordentlig bilduppdatering från Brisbane och Sunshine coast. Puss och kram!

Efter många om och men fick vi äntligen våra flygbiljetter, och gissa om vi är glada över det! Här är det nästan 40 grader och vi sover cirka två meter från poolen. Kylen är fylld med dietcoke och nu väntar två veckor av sol, strand och snorkling. Med det lämnar vi er och återkommer snart med en mer utförlig rapportering om Brisbane-livet.

Nu lamnar vi Sydney efter fyra stressiga, panikartade men aven underbara dagar. 

For att sammanfatta startskottet for var resa, har kommer nagra sma och stora observationer vi gjort om denna stad:

- Den som vantar pa gron gubbe i Sydney vantar alltid for lange. Vi har genom vara dagar sett manga konstiga trafikljussituationer, men Sydney tar priset.

- Den som daremot vantar pa schysst livemusik och fantastisk utsikt, behover inte vanta speciellt lange. 

- Bondi ar precis som man tror det ska vara. ALLA surfar och Dude-auran over stranden med omnejd ar pataglig.
- Priset for knasigaste stadsdel gar till Chinatown, hem till bl.a den inte helt copyright-korrekta, men ack sa underbara, rip offen pa Haagen Dazs - Noergen Vaaz.

- Vi vill aven gara en amendment till vart tidigare pastaende om att alla i Sydney ar snygga. Kommer du fem minuter utanfor staden ar alla plotsligt dodliga igen. Skont, anda. Aven Sydney ar manskligt. 

Och just det..Ska du boka flygbiljett i Sydney, ha GOTT om tid pa dig och be for fan inte nagon om hjalp. Det slutar bara kaos.

Sammanfattningsvis sa tyckte vi Sydney var kanon, men nu ser vi fram emot Brisbane och tva veckor av faktisk avkoppling... Och fungerande Internet. 

Om någon sa till mig för tre år sedan, när jag och Karin precis hade träffats och var på låna-pennor-och-prata-om-fester-stadiet med varandra, att vi den 1 december 2012 skulle sitta vid Sydneys operahus och dricka rödvin och lyssna på 2 many dj's som spelar på andra sidan vattnet skulle jag garva rätt gott. Igår hände det. Livet är fint.

Vi kom till Sydney tillslut. Våra 40 timmar på resande fot innehöll det mesta - vi hann med allt ifrån orimligt långseg väntan till panikspringande genom en miljon terminaler för att hinna till vår anslutning i tid.

I Sydney är alla snygga. Efter bara några timmar i den nya staden stod det med all önskvärd tydlighet klart för oss hur man ska se ut när man vandrar omkring i darling harbour. Bland tjejer med höghus under fötterna och minutiöst putsade frisyrer drog vi, som fått rationalisera bort sminkväskan för att få plats med reselitteraturen och fortfarande inte hade låst in våra ultratöntiga magväskor, på oss en hel del blickar - antagligen inte av det beundrande slaget.

Vi sover på ett hål i väggen-hostel där vi delar rum med en ensam 40-årig snubbe som tyckte att vi skulle "sova med en blöt t-shirt på om vi blev för varma". Backpacker-livet är spännande!

Idag (klockan är fem på eftermiddagen när vi skriver detta) har vi sett operahuset och solat, läst böcker och blivit myrbitna i The Royal botanical garden. Ikväll tänkte vi utmana den fortfarande högaktuella tesen om de snygga sydneyborna (folk ser på fullt allvar hysteriskt fixade ut även när de SOLAR) genom att leta upp en indieklubb som tydligen har som nisch att släppa in också de fula besökarna. Det är inte så att vi är helt verklighetsfrånvända och plötsligt tror att vi är asfula - vi är helt enkelt bara väldigt fördomsfulla och tänker att allt blir lite mer avslappnat, ja, rentav lite bättre, med lite fula människor mitt i allt det snygga.

Imorgon tänkte vi leta oss till Bondi Beach och allmänt göra så lite som möjligt. Förövrigt ligger The Hobbit uppe på biograferna här, och eftersom Sydney är hem till en av världens största imax-center är vi rejält sugna på att göra våra pojkvänner lite extra avundsjuka innan vi åker härifrån. Vi återkommer med uppdatering på den punkten.

Nu ska vi äta pasta här (så himla konstigt förresten, att vi ska äta middag när klockan är sju på morgonen hemma). Sköt om er där hemma, puss och kram!