Vi har tagit oss söderut (jag och Karin har gjort vad som kan vara den konstigaste Vietnam-trippen någonsin - när andra människor börjar i en ände och jobbar sig antingen uppåt eller neråt, tänker vi lite en annan typ av disco och åker fram och tillbaka i en skum halvtriangel och sicksackar oss fram för att få ihop möten, människor och måsten. Det är inget vi rekommenderar, men det funkar för oss) och hamnat i Hoi An. Ska berätta om detta ställe snart men, för att röra om lite i tillvaron, faktiskt försöka ta en sak i sänder här.

Så vi börjar med Ha Long bay, och då är det första jag vill skriva att det är fruktansvärt svårt att skriva om Ha Long bay. Åk dit och se det istället, helst med en gång. Hur som helst. Vi kom dit en molnig måndagsförmiddag, klev på en båt, fick en tio kronors rom och cola i handen och spenderade nästföljande fyra timmar med att leka knäppa drinkspel och, såklart, hänga halvvägs över relingen och stirra hänfört på den snudd på överjordiska naturupplevelse som är Ha Long bay (det här området finns på UNESCOs världsarvslista sedan 1994 och det är inte alls svårt att förstå varför).

När vi hade kippat efter andan, ätit, druckit, garvat och fotat färdigt, väntade nästa galna grej: en privat ö, öde sånär som på ett gäng madrasser, några toaletter och - givetvis - en bar, där vi skulle sova en natt. Och sova gjorde vi. Men först förlorade vi mer drickspel (vi tror att det räknas som att förlora när en blir påkommen med att fuska och en får kort som är så dåliga att lekledaren dömer ut en redan efter första rundan med ett skratt och ett glatt men ärligt "dude, you're fucked"?), spelade beerpong, lärde oss spanska (eller hur var det nu?), och dansade tills vi inte orkade mer.

Och det var det, ungefär. Nu har vi flyttat på oss igen och befinner oss alltså Hoi An, som ligger vid kusten i mellersta Vietnam. Och hur mycket vi än gillade Hanoi och hänfördes av Ha Long bay, var det här precis vad vi behövde. Hoi An är varmt men inte för varmt, turistvänligt men inte plastigt, mysigt men inte tråkigt, strandbehagligt men inte okulturellt. Vi har inte ens varit här i ett dygn men redan upplevt två kulinariska höjdpunkter, haft en strålande utekväll och bestämt oss för att vi eventuellt måste bo här i framtiden. Bästa stället.

Jag (det är för det mesta Hanna som skriver här, ivrigt påhejad, peppad, rättad och inspirerad av Karin och Frida) ska försöka återkomma rätt snart med en Vietnam-sammanfattning innan vi åker vidare till Thailand, för det är så mycket med det här landet vi inte fått med än och det känns på något viktigt att inte glömma bort det. Hörs snart!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag inte bloggat på sålänge att det hunnit bli vår (min och Karins) sista dag på resan. Vi är i Bangkok och shoppar upp våra sista bath med tusen fantastiska minnen som snurrar i huvudet och slåss om uppmärksamhet. Så medan tid fortfarande fin...

Hej! Tanken var ju att vi skulle uppdatera mer från Vietnam, och det var ju en fin tanke. Tyvärr blev vi upptagna med andra saker, som Thailand och livet och sånt. Hoppas ni förstår. Hur som helst: nu händer alltså Thailand! Vi landade i Bangkok,...

Alltså. Vill bara inflika hur SJUKT svårt det är att blogga på en mobil med klart passerat bäst före-datum över en sönderlaggande uppkoppling. Frida är givetvis inget "det", tre av de utlovade bilderna försvann och japp, det var eventuellt lite over ...

Efter ett storstadsmaraton där vi avverkade inte mindre än tre miljonstäder på fyra dagar - från Surabaya till Jakarta via världens värsta flygrelaterade upplevelse till Vietnam och Ho Chi Minh, där vi stannade två nätter och intensivupplevde stan, h...

Efter ett storstadsmaraton där vi avverkade inte mindre än tre miljonstäder på fyra dagar - från Surabaya till Jakarta via världens värsta flygrelaterade upplevelse till Vietnam och Ho Chi Minh, där vi stannade två nätter och intensivupplevde stan, h...