Hej! Tanken var ju att vi skulle uppdatera mer från Vietnam, och det var ju en fin tanke. Tyvärr blev vi upptagna med andra saker, som Thailand och livet och sånt. Hoppas ni förstår.

Hur som helst: nu händer alltså Thailand! Vi landade i Bangkok, plockade ihop oss och tog oss till en tågstation och hade såpass bra timing att vi kunde kliva på dagens sista tåg till... ja, till ett ställe som jag har glömt namnet på, helt enkelt. Låt oss för sakens skull kalla det "någonstans". Efter tio timmars ganska positiv asiatisk tågupplevelse (något som jag och Karin, fortfarande med indonesiska kaoståg med trasiga fläktar i färskt minne, var väldigt tacksamma för) kom vi nästföljande morgon fram till någonstans. Från någonstans åkte vi dubbla bussar och färja och sen vart vi framme i Koh Phangan. Egentligen inga konstigheter.

Vistelsen på Koh Phangan började med en tuk-tuk-resa till ett ställe som säkert var väldigt trevligt men som dessvärre verkligen inte var vårt hostel. Således påbörjades en förvirrad vandring som slutade med att barpersonal förbarmade sig över oss och ringde hostelägarinnan som kom och hämtade oss på moppe.

Men Koh Phangan alltså. Vissa ställen på den här resan har varit nästan möjliga att beskriva (Ha Long bay, till exempel, är alla resebloggares stora mardröm - i utkastet till inlägget om det stället har jag helt seriöst skrivit om att "stora stenar sticker upp ur vattnet"), men andra är desto lättare. Koh phangan är av den senare sorten. Tänk er tio tusen näst intill konstant fulla västerlänningar på en ö i Thailand, och precis så är det.

På Phangan finns det tre sorters dagar: stranddagar, festdagar och bakisdagar. Nu har vi testat alla och här följer en halvdan sammanfattning i punktform av vad vi hunnit med:

* 3 par borttappade skor (skäms för att säga att två tredjedelar av dessa var mina)
* 1 stulen iphone, tillhörande Frida (eller ja, antagligen tillhörande en väldigt glad thai nu). Eftersom Karins telefon blev stulen i Indonesien lämnar detta oss med en (1) internetduglig mobil. The battle of the facebook kan börja!
* Sjumiljoner, i runda slängar, nya fylleminnen. Vi minns synen av Karin som plötsligt dyker upp på stranden klockan åtta på morgonen med ett paket oreos i ena handen och en påse jordnötter i andra och vrålar "JAG HAR MAT!", sjuka pick up-lines, dans till morgonen kommer, skoätande hundar, vansinniga tuk-tuk-åk tvärs över ön och mer eller mindre lyckade nattbad. Vi minns också hur en kille tjatar på Frida om att slå honom tills hon tillslut lackar, stänger den tidigare öppna näven och utan vidare eftertanke ger honom en sak höger. Killen tjatade inte mer sen.
* Två sjukhusbesök och fyra nya mediciner, alla tillhörande Frida. Hon inledde tydligen Asienresan med svullna tonciller i Hanoi och har nu fortsatt med att få även ett finger att svullna upp på grund av icke identifierad vattenvarelse. Vi jobbar på att få ner samtliga svullnader.
* Tom yum. Åt eventuellt ihjäl oss på denna underbara soppa under våra första dagar i Thailand (i alla fall gjorde de två tredjedelar av oss som gillar stark mat det). Testa det! Finns på varenda svenskt thaihak med ens lite självrespekt.

Nu har jag inte bloggat på så länge att vi faktiskt inte är kvar på Phangan utan har lyckats ta oss hela vägen till grann-ön Koh Tao. En lite mysigare ö med grym snorkling, skabbiga bungalows (åtminstone valde vi en sån - fast för 40 kronor/natten är man knappast i position att ställa krav på fungerande toaletter och elektricitet och sånt) och fantastiska bananpannkakor. Vi stannar tills imorgon, då tänkte vi utforska det turistigaste turistiga: Phuket. Sen åker vi på retreat och lär oss laga thaimat i Chang Mai. Men mer om det sen (insha'wifit, alltså). Ska försöka slänga in bilder också men det funkar tyvärr inte nu. Puss och kram!

Och P.S Jag och Karin har planerad hemresa om bara två veckor! Galet. 13 februari, efter två och en halv fina månader i Australien och Asien, kommer vi hem till Sverige igen. Ta bort snön tills dess är gulliga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag inte bloggat på sålänge att det hunnit bli vår (min och Karins) sista dag på resan. Vi är i Bangkok och shoppar upp våra sista bath med tusen fantastiska minnen som snurrar i huvudet och slåss om uppmärksamhet. Så medan tid fortfarande fin...

Vi har tagit oss söderut (jag och Karin har gjort vad som kan vara den konstigaste Vietnam-trippen någonsin - när andra människor börjar i en ände och jobbar sig antingen uppåt eller neråt, tänker vi lite en annan typ av disco och åker fram och tillb...

Alltså. Vill bara inflika hur SJUKT svårt det är att blogga på en mobil med klart passerat bäst före-datum över en sönderlaggande uppkoppling. Frida är givetvis inget "det", tre av de utlovade bilderna försvann och japp, det var eventuellt lite over ...

Efter ett storstadsmaraton där vi avverkade inte mindre än tre miljonstäder på fyra dagar - från Surabaya till Jakarta via världens värsta flygrelaterade upplevelse till Vietnam och Ho Chi Minh, där vi stannade två nätter och intensivupplevde stan, h...

Efter ett storstadsmaraton där vi avverkade inte mindre än tre miljonstäder på fyra dagar - från Surabaya till Jakarta via världens värsta flygrelaterade upplevelse till Vietnam och Ho Chi Minh, där vi stannade två nätter och intensivupplevde stan, h...